Nu börjar det dra ihop sig på riktigt för årets upplaga av Uppsala Reggae Festival. Som vanligt välsignas folket med en löjligt tung line-up och måste-se-schemat är fullbokat.
Som lite uppvärmning har vi på GVC slängt ihop ett mixtape med enbart URF-aktuella artister. Är inte riktigt nöjda med övergångarna mellan vissa låtar men hoppas det går an ändå.
00:00 Third World - Jah Glory 03:30 Alpha Blondy - Jerusalem 05:03 Don Carlos - Special Request 06:43 Don Carlos - Mr Big Man 08:35 Matthew McAnuff - Be Careful 10:35 Collie Buddz - Come Around 11:56 Viceroys - Come Closer 13:17 Viceroys - Rise in the Strenght of Jah 14:50 Linval Thompson - Princess Lady 16:35 Heptones - Mistry Babylon 18:14 Kiddus I - Harder 20:10 Ky-mani Marley - Hustler 22:02 Lutan Fyah - Ghetto Stress 24:21 Busy Signal - Beep 26:51 Busy Signal - Dem Mad 28:18 T.O.K. - Money 2 burn 28:54 T.O.K. - Keep it Blazing 30:28 T.O.K. - Rise di Gunfinger 31:26 Nazarenes - Let's Chill Down 32:55 Kultiration - Seen and Gone 34:20 Third World - 1865 36:54 Cedric Myton (Congos) - Thief is in the Vineyard 38:38 Don Carlos - Blackout in the Ghetto 39:40 Heptones - Mama Said 41:45 Linval Thompson - I Love Marijuana 43:30 Lutan Fyah - Long Road 45:00 Junior Kelly - Receive 46:24 Rootz Underground - How Much Longer
Ha inte allt för höga förväntningar på mixningen eftersom det är det allra första mixtapet jag gjort. Låtinnehållet däremot håller garanterat hög kvalité.
0:00 love so nice 2:30 tough life 5:02 smile 7:26 cant meditate 9:05 blaze 11:07 push a fire 15:12 korruption 17:30 just another blend 21:35 jah give me strenght 23:45 rasta should be deeper 26:38 sick a dem story 29:13 purified 31:22 black people 33:55 come one day 36:10 the more i see her 38:45 satan throne
En av årets tyngsta bokningar till reggaefestivalen i år är helt klart The Heptones. Bandetbestår av Leroy Sibbles, Barry Llewellyn samt Earl Morgan och deras historia sträcker sig över 40 år tillbaka till en tid då musikstilen ska började övergå till det lite lugnare rock-steady. År1965 spelade de in sina första låtar för Ken Lack's Caltone Label, bland annat "Gunmen Coming to Town", en intressant version av den berömda ouvertyren från operan "William Tell". Det var dock året därpå när dem började spela in låtar i legendariska Studio One som gruppens karriär tog fart på riktigt.
Deras första hitlåt hette "Fattie Fattie" men blev bannad från radio på grund av dess osedliga sexanspelningar till tjocka kvinnor. Heptones växande popularitet kunde dock inte stoppas och fler hits följde som till exempel "Get In The Groove", "Ting A Ling", "Got To Fight On (To The Top)" och "Party Time". När deras debutalbum släpptes 1968 var The Heptones kungarna av rock-steady vilket antagligen var anledningen till att dem gav albumet det passande namnet "On Top".
Det är ingen överdrift att påstå att Leroy Sibbles var den mest betydelsefulla medlemmen i gruppen. Samtidigt som The Heptones radade upp hits blev Sibbles en av nyckelpersonerna på Studio One. Han fick där jobba som biträdande producent, talangscout och låtskrivare. Han arrangerade även mycket av musiken som lämnade studion och spelade bas i husbandet som backade upp artister som Alton Ellis, Abyssinians, Gladiators, Ken Boothe, John Holt, Burning Spear, Dennis Brown och Horace Andy. Den sistnämnda dedikerade sin låt "Mr. Bassie" till just Sibbles vilket antyder på vilket inflytande den skickliga basspelaren hade på dåtidens musik.
Men tiderna ändrades. Populärmusiken på Jamaica gick mer och mer över från rock-steady till det mer medvetna reggae, en transformation som The Heptones med Sibbles i spetsen i allra högsta grad var delaktig i. Gruppens samarbete med Studio One fick också ett bittert slut 1971 efter oenigheter mellan Sibbles och Studio One's överhuvud Coxsone Dodd.
The Heptones började istället samarbeta med en uppsjö av andra producenter som till exempel Harry Johnson, Niney The Observer, Gussie Clarke, Ossie Hibbert, Phil Pratt ochJoe Gibbs. Det var dock samarbetet med Lee Perry som kom att bli det mest minnesvärda eftersom det reulterade i gruppens största albumframgång någonsin, "Party Time". Albumet släpptes 1977 och innehöll mestadels omgjorda versioner av tidiga Studio One hits. Dem som är bekanta med Lee Perry känner snabbt igen sig vid lyssning av albumet. Hans banbrytande produktionssätt och mystiska rytmer flyter ihop perfekt med The Heptones starka sång och harmoniska körer.
Senare samma år bestämde sig Sibbles för att satsa på en solokarriär och lämnade gruppen som istället rekryterade Naggo Morris som ledsångare. Varken Sibbles eller det nya Heptones kunde komma upp i samma status som innan, dock ej sagt att dem på något sätt floppade. Originella The Heptones var helt enkelt beroende av varandra för att nå samma framgångar som innan.
1995 återförenades dem igen och i år uppträder dem alltså på Uppsala Reggae Festival. Deras spelning är tillsammans med Inna de Yard All Stars något man absolut inte får missa om man har minsta lilla intresse för jamaicansk musikhistoria.
Gunmen Coming To Town
Got to Fight On
I shall be Released LIVE
Leroy Sibbles - Rock and Come On + Rocksteady Party LIVE
Linval Thompsons storhetstid ägde rum från mitten av 70-talet och cirka 10 år framåt tills när den digitala musiken tog över på Jamaica. Hans bidrag till reggaemusiken ska inte underskattas med tanke på att han förutom att ha spelat in många klassiska låtar även producerat stora artister som till exempel Barrington Levy, Gregory Isaacs, Eek-a-Mouse, Freddie McGregor, The Viceroys och Cornell Campbell.
Thompson började skriva låttexter vid tidig ålder när han bodde i Queens, New York. Där fick han chansen att spela in sin första låt "There is no other woman" som var en kollaboration med blivande Third World gitarristen Bunny Ruggs. Thompson flyttade efter ett tag tillbaka till Jamaica och inledde ett kort samarbete med Lee Perry i hans legendariska Black Ark studio som bland annat resulterade i låten "Kung Fu Man".
Johnny Clarke, en av Jamaicas största stjärnor under 70-talet och även nära vän till Thompson var den som hjälpte Thompson att kicka igång sin sångkarriär på allvar. Clarke brukade ta med sin vän till King Tubby's studio och efter en tid fick Thompson chansen att spela in sin första Bunny Lee-producerade singel, "Don't cut off your dreadlocks". Denna låt tillsammans med andra inspelningar från samma period finns med på debutalbumet med samma namn och räknas in bland roots-klassikerna från 70-talet.
Året därpå skapade Thompson sin egen label Thompson Sounds. Debutsingeln där hette "I love marijuana" som även blev namnet på hans första självproducerade album. Åren därpå fortsatte han att släppa singlar och album med jämna mellanrum, det allra mesta självproducerat. Det var också nu som Thompson började att producera musik åt andra artister.
Även om mannen ifråga släppt mycket bra material som artist lyckades han aldrig riktigt nå den breda internationella publiken. Istället är det hans produktioner åt andra artister som nått störst framgång och om man måste välja ut några av dessa skulla jag vilja nämna:
Freddie McGregor - Big Ship Viceroys - We Must Unite Barrington Levy - Poorman Style Johnny Osbourne - Nightfall The Meditations - No More Friend Mystic Eyes - Mysterious
Linval Thompson släppte i år, om man bortser från hans "Inna de Yard" album, sitt första album på väldigt länge och går under titeln "Ghetto Living". Precis som på den gamla goda tiden är alla låtar inspelade med levande instrument vilket idag är tämligen ovanligt. Produktionen är tiptop och Thompson bevisar verkligen att han fortfarande kan sjunga. Check it!
Denna unga kille som är son till veteranen Winston McAnuff ingår i kollektivet "Inna de Yard All Stars" som i år kommer till Uppsala Reggae Festival. Han är ju inte direkt det största namnet bredvid legender som Cedric Myton, Linval Thompson, Earl "Chinna" Smith och Viceroys men den här låten är bra och vi hoppas få höra mer från han i framtiden.
