En av årets tyngsta bokningar till reggaefestivalen i år är helt klart The Heptones. Bandet består av Leroy Sibbles, Barry Llewellyn samt Earl Morgan och deras historia sträcker sig över 40 år tillbaka till en tid då musikstilen ska började övergå till det lite lugnare rock-steady. År 1965 spelade de in sina första låtar för Ken Lack's Caltone Label, bland annat "Gunmen Coming to Town", en intressant version av den berömda ouvertyren från operan "William Tell". Det var dock året därpå när dem började spela in låtar i legendariska Studio One som gruppens karriär tog fart på riktigt.
Deras första hitlåt hette "Fattie Fattie" men blev bannad från radio på grund av dess osedliga sexanspelningar till tjocka kvinnor. Heptones växande popularitet kunde dock inte stoppas och fler hits följde som till exempel "Get In The Groove", "Ting A Ling", "Got To Fight On (To The Top)" och "Party Time". När deras debutalbum släpptes 1968 var The Heptones kungarna av rock-steady vilket antagligen var anledningen till att dem gav albumet det passande namnet "On Top".
Det är ingen överdrift att påstå att Leroy Sibbles var den mest betydelsefulla medlemmen i gruppen. Samtidigt som The Heptones radade upp hits blev Sibbles en av nyckelpersonerna på Studio One. Han fick där jobba som biträdande producent, talangscout och låtskrivare. Han arrangerade även mycket av musiken som lämnade studion och spelade bas i husbandet som backade upp artister som Alton Ellis, Abyssinians, Gladiators, Ken Boothe, John Holt, Burning Spear, Dennis Brown och Horace Andy. Den sistnämnda dedikerade sin låt "Mr. Bassie" till just Sibbles vilket antyder på vilket inflytande den skickliga basspelaren hade på dåtidens musik.
Men tiderna ändrades. Populärmusiken på Jamaica gick mer och mer över från rock-steady till det mer medvetna reggae, en transformation som The Heptones med Sibbles i spetsen i allra högsta grad var delaktig i. Gruppens samarbete med Studio One fick också ett bittert slut 1971 efter oenigheter mellan Sibbles och Studio One's överhuvud Coxsone Dodd.
The Heptones började istället samarbeta med en uppsjö av andra producenter som till exempel Harry Johnson, Niney The Observer, Gussie Clarke, Ossie Hibbert, Phil Pratt och Joe Gibbs. Det var dock samarbetet med Lee Perry som kom att bli det mest minnesvärda eftersom det reulterade i gruppens största albumframgång någonsin, "Party Time". Albumet släpptes 1977 och innehöll mestadels omgjorda versioner av tidiga Studio One hits. Dem som är bekanta med Lee Perry känner snabbt igen sig vid lyssning av albumet. Hans banbrytande produktionssätt och mystiska rytmer flyter ihop perfekt med The Heptones starka sång och harmoniska körer.
Senare samma år bestämde sig Sibbles för att satsa på en solokarriär och lämnade gruppen som istället rekryterade Naggo Morris som ledsångare. Varken Sibbles eller det nya Heptones kunde komma upp i samma status som innan, dock ej sagt att dem på något sätt floppade. Originella The Heptones var helt enkelt beroende av varandra för att nå samma framgångar som innan.
1995 återförenades dem igen och i år uppträder dem alltså på Uppsala Reggae Festival. Deras spelning är tillsammans med Inna de Yard All Stars något man absolut inte får missa om man har minsta lilla intresse för jamaicansk musikhistoria.
Gunmen Coming To Town
Got to Fight On
I shall be Released LIVE
Leroy Sibbles - Rock and Come On + Rocksteady Party LIVE
Fattie Fattie
Mama Say
Equal Rights
Pretty locks isn't All
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar